Hamburg – min stad

Jag har ett väldigt personligt förhållande till Hamburg. Närmare bestämt till Altona och St. Pauli. De två som aldrig ville bli mina föräldrar träffades här. Och det var de inte heller. Jag växte upp med de två som ville bli mina föräldrar. Och det var.

Och så växte jag inte upp där jag egentligen kom ifrån, utan mycket längre söderut. Och ändå hade Hamburg redan något magiskt för mig när jag precis skulle till skolan. För övrigt utan att någonsin ha varit där. Men inombords hörde jag det dova tutandet från skeppen, vimlet i hamnarna eller på kajen. Min längtan efter denna plats var så stor när jag inte ens visste vilken koppling jag hade med Altona och St. Pauli.

Han var förvaltare på Hansan, hon arbetade i en konsument. Ja, denna längtan måste komma från honom. Längtan efter havet. På avstånd. Till hamn. Jag gjorde min karriär ganska tidigt, arbetade över hela Europa och bodde på ganska dyra hotell. Men det var något som fick mig att kasta allt. Att äntligen följa min längtan. Min längtan efter havet.

Sedan dess har jag dragits till staden om och om igen, närmare bestämt till Altona och St. Pauli. Och så står jag på kajen och har de här bilderna framför mig. Från fraktfartygen. Korsfararna. Från förtöjningsmännen och fiskförsäljarna. Jag hör det livliga snacket, skeppets horn, det metalliska ljudet från den förhöjda järnvägen och vågornas brus mot piren. Alla dessa bilder ser jag i svartvitt. I grått väder. Ja, Hamburg är grått. Och det kanske är det vackraste gråa i mitt liv.

Så jag missar inte möjligheten att ta en dagsbiljett från HVV, som jag gör på varje resa till Hamburg, för att komma på en av dessa hektiska HAPAG-färjor som landar och avgår igen och kanske för ett ögonblick för att se världen omkring mig med sina ögon se vem som inte ville ha mig.

Melankoli, hamnromantik, St Pauli-historier. Spelar ingen roll hur. Jag går upp. Håll mitt ansikte i den svala vinden och känn dig hemma en stund. Jag ler. Glad att ha föräldrar som ville. Och fick också lov. Glad över att ha ett ställe som välkomnar mig. Och jag accepterar det gärna som mitt inre hem.

Idag är Hamburg grått igen. Som i mina drömmar. Hamburg. Min stad.

Leave a Comment