Historien om gränsgendarmeriet vid den danska gränsen mot Tyskland

De danska gränsvakterna som bevakade stigarna längs den dansk-tyska gränsen och kontrollerade dem vid övergångarna bar sina ljusblå uniformer hela tiden dagen och året. De bytte vakt i fasta skift. På den tiden bodde folk fortfarande nära sina arbetsplatser, inklusive gränstjänstemännen.

De hade mestadels små servicelägenheter eller hus, ofta även parhus, varifrån de kunde ta sig till sina kontrollavdelningar över korta avstånd. De kände till gränsstigen i deras område som sin egen bukbror. De kände till varje halka och varje påstådd smugglingsväg. Detta faktum att gränsvakterna kände sig hemma i sitt område gjorde gränsen nästan ogenomtränglig.

En gendarm fick aldrig en bra lön, utan som regel fick de ett litet hus med trädgård tillgänglig, i som de kunde odla för eget bruk och därför inte behövde ge sin lön för mat. Mestadels var det ett parhus med en liten köksträdgård.

Grenzgendamerie tillhörde militären, men de var underställda finansministeriet. De arbetade under en strikt regim, men det fanns förstås mellanmänskliga undantag, som aldrig visades för omvärlden. Gränsvakterna var beväpnade med en karbin och en pistol, som de nästan aldrig behövde använda på grund av sin övertygande auktoritet.

En gendarmpatrull varade i fyra timmar, sedan kom han tillbaka till sitt parhus och bytte ägare med sin granne, vars officiella lägenhet låg i samma hus.

Den tidigare kontrollleden har nu blivit Gendarmstiens långväga vandringsled, så du kan följa de tidigare gränsvakternas stigar för att återuppleva deras tur.

< p> Från 1952 och framåt öppnades gendarmernas enhet, från och med nu ansvarade den nyinrättade tullgränsbevakningen (”Toldgrænsekorpset”) med sina svarta uniformer för gränssäkerheten. Men från 1969 överfördes gränsbevakningen till polisens ansvarsområde i Gråsten (Gravenstein) och Tønder (Tondern). Man samarbetade med tullen (”Skat”). Patrullerna var nu motoriserade och därmed mycket rörliga.

I och med att Schengenavtalet trädde i kraft i mars 2001 öppnades gränserna och sedan dess både från tysk och dansk sida i en remsa om 30 st. kilometer norr och söder om gränsen övervakas mobilkontroller. Detta kallas även för inlandets övervakning. Detta sker på båda sidor, både civilt och med lämplig patrullbil. På tysk sida görs detta av förbundspolisen, på dansk sida av polisens utrikeskontrollavdelning i samarbete med tullen. Dessutom övervakas gränsen vid övergångarna på den danska sidan helt av registreringsskyltsskannrar.

Leave a Comment