De glömda byarna: Äskhults By

Från huvudvägen, några kilometer längs den lilla landsvägen, förbi ängar och åkrar, sväng sedan och den smala vägen upp i skogen – någonstans bakom den dig själv, den gamla och nästan glömda bondbyn Äskults By.

Vi har sagt adjö till våra släktingar i Kungsbacka, vi har ännu inte bestämt oss för att fortsätta vår resa. Vi bestämmer oss för att ta en långsam resa tillbaka och stanna kvar i Kungsbacka kommun ytterligare fem dagar. Mer eller mindre av en slump stöter vi på den tidigare bondbyn Äskhults By, där ingen bor idag och ändå finns det så mycket liv.

Cirka 20 kilometer sydost om Kungsbacka, någon gång ett skylt för sightseeingpunkter i riktning mot Äskhults By. Det finns en brant sluttande parkeringsplats på kullen precis bakom en skogscen, så olämplig för vild camping. De sista 200 metrarna måste täckas till fots om du vill nå den tidigare byn Äskhults By.

Det tog lång tid att komma över Äskhults By, vi skulle vilja vara här tidigare reste hit. Det var för länge, sedan länge sedan folk upptäckte Äskhults By för sig själva och först gav honom namnet Eskholtt.

Förmodligen bosatte sig de första bosättarna här redan i bronsåldern, för cirka 2700 år sedan. Vissa arkeologiska fynd bekräftar också bosättningen under järn- och vikingatiden.

Det är inte ett problem för oss, men vi är mer intresserade av ny historia, som vi på något sätt fortfarande har en koppling till. Det ursprungliga namnet kommer trots allt från en rik askpopulation i området. Namnet Äskhult sägs ha funnits så tidigt som minst 1592.

Hur som helst, fyra gårdar byggdes i Äskhults By, vars ägare registrerades i ett rättsligt dokument i Kungsbacka på 1600-talet.

Ett lummigt torg byggdes mitt i det lilla byn och ägarna ordnade runt det sina gårdar Bengts, Derras, Jönsas och Göttas. Totalt 11 byggnader byggdes, vars trädgårdar fortfarande är omgivna av typiska småländska staket och stenmurar.
Smala stigar korsade genom Äskhults By, som korsade sig på byns torg. Under varje kvartal av denna vägkorsning fanns en gård med motsvarande mark.
Varje gård bestod av fem till sex tunnland mark, fiberlin, svart havre, spannmål och vårråg odlades. Askaskogens lövverk användes ofta som djurfoder.

Linodlingen var den största vinsttillverkaren i Äskhults By, eftersom bönderna snurrade det själva och deras fruar vävde det med sina egna vävstolar för textilier. och små mattor. Dessa produkter såldes sedan på de lokala marknaderna.

Älshult – en döende by

Det lilla bylivet gav en medlem av riksdagen och några lekdomare vid Kungsbacka-domstolen, och Äskhults By respekterades följaktligen. Men någon gång var det inga fler ättlingar som ville fortsätta detta hårda arbete. Den industriella revolutionen hade för länge sedan förändrat jordbruket och tillverkningen av textilier, och 15 ungdomar från Älskhults By ensamma emigrerade till Amerika. Äskhults By hotade att bli en spökby och ruttna för sig själv.

Men det fanns någon som älskade Äskhults By och han gjorde allt för att behålla det. Om och om igen sprang Nils Brogren in i dörrarna från närliggande Släp och letade efter stöd för att förhindra förfallet. Han hade studerat Äskhults By historia intensivt och spelat en viktig roll i det faktum att 1945 Jönsas Gård och Götta gårdar köptes av stiftet Göteborg, 1958 kunde det också ta över Bengts Gård och 1962 Derras Gård . I den fortsatta förloppet av artikeln presenterar vi Nils Bogren.

Ny början i Älskhults By

Äskhults Gamla By Foundation grundades redan 1963 och hyrde hela komplexet från stiftet, men tog det över helt från 1996 och framåt. Provinsen Halland och kommunen Kungsbacka tar hand om underhåll och bevarande och programmet.

Femårsplaner utarbetas regelbundet, varje år kontrolleras alla byggnader för skador och repareras i det traditionella sättet.

Besöker som med vänner – i Äskhults By

Idag är vi här, vi kan redan se silhuetten av byn Äskhults By ovanifrån parkeringsplatsen och vi välkomnas av de många färgglada vilda blommorna som växa över stenmurarna. Korna ger sin position och betar i skuggan av träden.

Då är vi i centrum av Äskhults By, vi ser det frodiga hemmet till Bengt Pehrsson, en gång lekdomare och medlem av riksdagen. Runt början av 1700-talet / 1800-talet. Han bodde här på 1800-talet, idag njuter vi av hans lokaler som café och liten butik. Här betalar vi entréavgiften för denna öppna museumby Äskhults By för att sedan sätta oss ner i salongen med en kaffe och en liten kaka och låta inredningen påverka oss.

Mer från Äskultshof

Hur gick livet i Älshults en gång? Hur bodde och arbetade människor här? Vi har en spännande blick tillbaka den tiden Den gamla svenska bondens byns historia vi samlades här.

Om du vill besöka museumbyn Äskhults By och uppleva dess program kan du gå till den officiella webbplatsen av Äskhults By.

Leave a Comment